Vad betyder det rent spirituellt, andligt, att bryta ett ben? Vad är symboliken i detta?

Vad gör det med en människa att ligga i total smärta, mitt på ett övergångsställe, helt exponerad?

Att bli en levande scen, en händelse att betrakta. Människor stannar, tittar, väntar. Från skolbyggnaden bredvid står elever uppradade i varje klassrum och ser ner på mig. Blickar från alla håll. Men i den stunden händer något – kroppen skriker, men jag försvinner. Dissocierar, lämnar, kapitulerar inför att vara mittpunkten för smärta, blickar och tid. Kan man ens förstå vad det gör med en?

Elva veckor har gått sedan den där tusendelssekunden. Den där millisekunden av obalans, där min fot halkade på en svart isfläck och allt förändrades. På riktigt. Det låter kanske klyschigt, men den där olyckan skakade om hela min existens. Utan den hade den här sidan och bloggen förmodligen inte funnits.

Att bryta ett ben är inte bara en fysisk händelse – det är en spirituell initiering. En inbjudan till stillhet, till eftertanke, till att möta de delar av sig själv som man annars springer ifrån. Jag har suttit stilla när jag helst hade velat röra mig. Jag har gråtit när jag hellre hade velat skratta. Jag har konfronterat mina rädslor och gamla sår, sett mina skuggor dansa runt mig, men också känt ljuset från mina änglar och vägledare som hållit mig uppe.

Den smärtan som kom med benbrottet har inte bara varit fysisk. Den har dragit fram lager av känslor, rädslor och insikter. Jag har fått tid att reflektera över vad som är viktigt i mitt liv. Vad jag vill. Vem jag är när allt annat skalas bort. Och svaret är: jag måste leva mitt liv på mitt sätt. Jag måste skapa, dela och följa min andliga stig.

Så nu bjuder jag in er alla till min magiska och spirituella värld. En värld som kanske inte syns vid första anblick, men som alltid funnits där, under ytan. Kanske har ni anat den. Kanske har ni känt den i mig, mellan raderna, i blickarna, i de små ögonblicken av magi som sipprar fram i vardagen.

Men nu ska den få ta plats.

Välkomna in.